A letter from August 27th, 2023

Kära framtida jag. Idag, söndag den 27:e augusti 2023 är jag 16 år, precis börjat gymnasiet och börjar nu på min 4:e säsong i hockeyn. När du läser det här ska du förhoppningsvis fyllt 19 (går fortfarande inte ihop i mitt huvud jag var precis 14 liksom), du har tagit studenten och ska börja universitet kanske? Om du lyckats övertala mamma till att ta ett sabbatsår så grattis, det är bevis på att du är en stor tjej. Du ska också ha börjat i Frölunda damlaget. Om du har gjort det betyder det att du kan springa cooper på bra tid. Du kanske inte tycker det stora Nadia men du ska bara komma ihåg mig. Kom ihåg 16 åriga Nadia som knappt orkade till mål och som grät för att hon var så jävla arg på sig själv att de andra lagkamraterna som är 2 år yngre kunde springa 3 gånger så snabbt. Kom också ihåg den Nadian som inte kom med till distriktslaget eller Katrinelund. Jag vet att det säkert är 100x mer press än vad det är nu men om det är någon som kommer veta din resa så är det jag. Jag må inte finnas längre men snälla gör mig stolt. Det är så jävla konstigt att skriva det här men jag vill så gärna att du ska må bra så allt blir bara värt det. Hoppas att du börjar på den 7:e säsongen. Hoppas också att du åtminstone försökt ansöka till college i USA och få stipendium för hockeyn. Om inte, så hoppas jag att du mår bra ändå. Har du valt en bra linje eller program? Jag vill så gärna veta om det blev design, arkitektur eller programmering ugh. Fan vad praktiskt det hade varit om du hade svara tillbaka liksom. Aja, hur var dessa 3 år på LBS? Var det kul att dela födelsedag med Oscar? Har Alva blivit uhm.. mognare? Jag har inte mycket åsikter kring LBS än men jag hoppas dessa 3 år gick fantastiskt. Jag tror att det kommer bli så för jag har redan glömt Lindåsskolan. Är du och Fabian fortfarande ihop? Jag vet helt ärligt inte vad svaret kommer bli på den frågan. Jag hoppas på ett ja såklart men ska jag vara ärlig så känns det inte som att vår framtid går i samma riktning liksom. Jag älskar honom och hand intressen och typ allt med honom men det är ju ett par problem. 1. Han är så förvirrad på sin framtid. Jag vill så gärna att det ska funka men han tog estet liksom och jag antar att hans dröm är att bli spelgrafiker men just nu är det inget som tyder att han jobbar mot det målet. Jag vet inte. 2. Han är svensk, jag tror inte vi behöver lägga till någon kommentar här, det känns ganska self explanatory. 3. Han är fyra år äldre. Jag hoppas att det jämnar ut sig men vi är ju i helt olika stadier. Vi kommer bli ett år nu den 2:a september utan att ha träffats en gång, det stressar mig också. Han ska att han skulle ner hit till Göteborg med familjen men vad ska jag göra då liksom va? Ugh jag tycker att det här förhållandet är lite kaos om jag ska vara ärlig. Men samtidigt så drömmer jag att en dag sitta och bygga lego med honom eller gå och resa någonstans eller bara gosa och ha filmmys tillsammans men det är så himla oklart. Jag fick precis mina pengar och jag hade ju tänkt att bygga en dator så vi kan spela tillsammans och allt men nu blir jag så osäker, är inte en Apple Watch bättre speciellt nu när jag ändå har skoldatorn och kommer inte ha tid till att spela? Jag känner att jag vill skippa just hela det biten för tillfället… Det är för stressigt. En till grej också… har du utretts till ADHD? Eller har du insett att jag bara intalade mig själv typ och att det var en phase? Jag misstänker verkligen att jag har det och jag har gjort det i 2 år nu. Mamma tror ju aldrig på sådant och jag vet aldrig vad jag ska göra. Aja, nu kanske du kände av stressen från brevet eller något eller så har du blivit så stark och tål så mycket mer nu så sådant här känner du inte ens av? Fyfan vad gött. Hoppas du blev glad av texten. Och hoppas att du har gjort mig stolt över dig.